Slaget vid Flodden

Slaget vid Flodden, eller Slaget vid Flodden Field, utkämpades 9 september 1513 grevskapet Northumberland i norra England mellan en skotsk invasionsarmé under kung Jakob IV och en engelsk armé under aktivt befäl av Thomas Howard, 2:e hertig av Norfolk. Då Henrik VIII av England befann sig i Frankrike på fälttåg, var det regenten, hans hustru Katarina av Aragonien, som hade det högsta befälet. Slaget slutade med en seger för engelsmännen och ett blodigt nederlag för skottarna. Räknat i antalet stupade är detta det största slag som någonsin har utkämpats mellan England och Skottland.BakgrundStridigheterna inleddes med att Jakob IV av Skottland förklarade krig mot England för att hedra den uråldriga allians, the Auld Alliance, Skottland hade med Frankrike om ömsesidigt stöd. Hans syfte var att tvinga Henrik VIII att avsätta trupper till att strida mot Skottland, vilket skulle försvaga hans armé som befann sig i Frankrike, kämpandes mot den franske kungen Ludvig XII. Detta krig mot Frankrike var en del av en större konflikt, där England som en del av den katolska ligan sökte försvara de italienska staterna och påven mot Frankrike under de italienska krigen. År 1508 hade Robert Kerr, en skotsk befälhavare med ansvar för delar av gränsbevakningen, mördats av engelsmannen John "The bastard" Heron. Jakob IV använde nu detta som ursäkt för att förklara krig, i det han menade att han sökte hämnd för mordet när han anföll England i spetsen för en armé på 30 000 man år 1513.